Biten av tvål

Nu är första tvålen gjord. Jag har väntat på ett bra tillfälle och samlat mod för att våga hantera luten. Inhandlade en digital vål, en stavmixer på loppis och kaustiksoda från Biltema. När pojken sov dagssömn en dag på påsken, slog jag till. Jag blev inspirerad av tvål från denna sida, Kotikemistin pieni paja. Den första tvålen gjordes enligt instruktioner från sidan, nybörjarens tvål. Bra instruktioner för nybörjaren, men lyckades ändå inte. Jag var så spänd på att lutblandningen inte skulle överhettas, så den blev för kall i stället. Hur jag än vispade och vispade, blev blandningen inte tjockare. Enligt instruktioner ska den hällas i formen när den liknar tjock kräm, min lämnade som tunn kräm. Efter en halvtimme gav jag upp och hällde blandningen i formen. I formen stelnade nog tvålen till slut.

Första försöket, pinnen är till för att hålla ena kortsidan på plats.

Nästa dag var jag taggad att försöka på nytt. Nu med tvål från Saara Kuhas bok. Hittade boken på bibban, den verkar tyärr vara slutsåld. Vis av första försöket, höll jag denna lutblandning lite varmare. Tydligen var den ändå för sval, för denna tjocknade inte heller innan jag hällde den i formen. I formen var den nära att överhettas, så den fick åka ut på trappan en stund. Där kallnade och stelnade den. Samma kväll skar jag båda tvålsatserna i bitar och lade dem i skåpet för att mogna.När jag skar upp den första satsen följande dag, var den nog mjuk ännu. Lite av massan lossnade inte från fiormen, de blev rullade till små bollar. Där får de nu ligga en månad och mogna.


Den översta raden det andra försäket, det undre första försöket.

Jag tror nog ändå att de blir till tvål, ännu idag hade inte något fett kommit ur dem och det är enligt vad jag läst, bra. Skulle det komma fett ur tvålarna, är det bara att kasta, lutkoncentrationen blir då för hög.
Den långa väntetiden innan man får använda dem är väl enda minuset med att laga tvål. Bara jag får lite barnfri tid kommer jag nog att göra mera. Biten av tvåltillverkning, det blev jag!